jenniemagnuson

Chuckie å andra sidan var ett litet problembarn som ingen vill rida. De berättade massa hemska grejer som han hade gjort innan jag kom, så jag hade jättestor respekt för honom, var nästan lit eskraj när jag satt på honom det första gångerna. Robert berättade att han hade stegrat över vid två tillfällen på tävling, att han inte var sammarbetsvillig överhuvudtaget och att han BARA var snäll att rida ut på för då krävde man inte särskillt mycket av honom. De skulle hoppa honom en dag (innan jag hade fått honom) och han hoppade ut från banan för att han inte vill vara där... Sen tvingade de upp mig på honom för att se hur han betedde sig med mig på banan (dock var det inte samma dag som han hoppade ut, tack och lov!). Han stannade vid utgången hela tiden, stegrade sig, accepterade ingenting av det jag bad honom göra... Det var enkla grejer som halt, igångsättning till skritt, höger, vänster osv. När man la till skänkeln för trav så kunde det ta ett helt varv innan han ville börja trava. Galopp vågade jag inte ens testa första gången eftersom han var så ovillig och osäker vilket gjorde att jag också kände mig osäker. Första gången jag galopperade på honom så stack han, slog bakut och ville verkligen inte acceptera mig eller min skänkel. Jag tänkte då att - Nej denna hästen vill jag inte ha för han är så obehaglig! Men när jag hoppade honom första gången... DÅ var jag fast! Shit vilken underbar häst till att hoppa! Har aldrig haft den känslan förut när man får en sån adrenalinkick (Möjligtvis Talent) bara genom att hoppa ett språng med en häst.
Det enda jag kan säga är FY FAN vad jag har kämpat med denna lilla bråkstake! Men jag har kommit på nu efteråt att det är inte för att han var dum som han gjorde så, utan det var ett inlärt beteende av honom. Han hade skrämt ryttaren som satt på och då slapp han ju göra något. Han är tvärtom en otroligt interligent häst! Visserligen så gjorde han hemska och oacceptabla saker, men han har lagt det bakom sig nu...
Idag är han en fantastisk häst som gör ALLT jag ber honom om! Vi är som bästa kompisar känner jag, han gillar mig och jag gillar honom så jag kan faktiskt säga att jag älskar denna hästen precis som han är! Jag har alltid varit lit esvag för knäppa hästar eftersom jag tycker det är så kul om man får dem att funka igen. speciellt en häst som Chuckie, en problemhäst som ingen velat rida, att JAG har fått honom funka! Det känns så otroligt bra att vara ett med en häst som honom, han är helt fantastisk och jag vet att han kommer bli en stjärna för framtiden bara man ger honom den tid han behöver. Han ska aldrig få känna press när jag sitter på honom utan vi ska hjälpa varandra och ha sjukt kul! Ska bli så spännande att starta honom nästa vecka, cant wait :)
Kärlek till dig din knäppis, i believe in you<3