Ringo
Ringo, min absoluta favorit! Knäpp och svår, men åh vilken personlighet han hade!
Brun valack, född 1996 importerad från Holland med okänd härstamning. Ja, så kan man väl göra en väldigt kort beskrivning av denna ponnyn!
Allting började med att jag följde med min moster på lektion för Margareta Norgren och fick då rida Ringo. Kommer ihåg att jag gillade att rida honom redan första gången, dessvärre såg han inte så fin ut. Han var väldigt smal och lite knäckt tror jag. Svår att kommunicera med ibland och blev istadig och man krävde lite för mycket av honom.
Vi lånade hem honom i en vecka eftersom Maggan lånade mammas storhäst till ett ridläger, sedan var vi förälskade och kunde bara inte skicka tillbaka denna söta ponnyn! Så ännu en gång köpte vi en ponny vi tyckte synd om haha, typiskt mig & mammi (?). Ringo hopapde otroligt bra och väldigt enkelt... när han väl hoppade. Han var väldigt känslig i munnen och lite mer okänslig för skänkeln vilket var det svåra med honom plus att han var väldigt osäker med hinder.
Jag startade min första tävling med Ringo i Rydö i maj 2005, en LD (som vi vann) och en LC (tror vi hade ett stopp i omhoppningen).
Det gick hyffsat i början då vi bara låg på LD LC på lokala tävlingar och åkte på träningshoppningar. Sen blev han svårare, han blev istadig, ville inte gå in på banan, blev skänkeldöd osv...
Ibland gick han som en klocka, var alltid felfri och snabb vilket gjorde att det blev några placeringar, men det var inte ofta det gick bra utan det var mer att antingen gick han bra om han var glad, var han inte glad så ville han inte göra någonting alls.
Fick kontakt med en tjej, Marina, som hade ridit Ringo i Holland då han var 3-8. Hon sa att han var Holländsk mästare två år i rad och hade gått 130 klasser med henne och vunnit det mesta. Dock var hon tvungen att sälja honom när hon skulle börja på en ny skola där man behövde ha storhäst. De hade folk som var och provred men antingen så ville Ringo inte alls eller så kastade han av dem sa hon. Detta gjorde så att hon var tvungen att byta in honom, till Lauwe troligtvis. Efter det fick Maggan hem Ringo till Sverige och vad Lauwe hade sagt så var det mer - se om du kan göra något med honom för han vill ingenting!
Nu i efterhand är jag inte alls säker på att Marina har varit helt ärlig angående att Ringo har gått 130 klasser, vi har hittat resultat från M i hoppning (120).
Aja iaf, vi märkte ju att Ringo inte alltid ville hoppa men vi startade honom upp till LB i hoppning, tror vi hade någon felfri där men annars var det mycket stopp tyvärr :/ I LC gick han ganska hyffsat, vann bl a Lussehoppet 2006 och har ett antal segrar till i de klasserna. Kapacitet till tusen, men vill man inte så vill man inte!
Jag och Ringo fick en speciell relation, han var inte en tävlingsponny för mig utan vi blev mer som bästa kompisar. Hela familjen älskade honom, tillochmed min bror Andreas tävlade 50 cm med honom FELFRITT (!) haha, och han älskade oss. Han var som en hund och jag gjorde hmc med honom en del. Han kunde t ex stegra på kommando, tillslut gick han superbra hemma och hoppade allt man bad honom om! Spelade ingen roll om det var 50 cm eller 150, han hoppade allt! Men sen på tävling ville han inte alls.. Tror att allt berodde på att han tävlat för mycket som ungponny och sedan hamnat hos fel folk efter Marina.
Idag har Ringo världens bästa familj, han befinner sig i Rävlanda hos en mamma och dotter som rider honom. Han ser så fin ut, har nog aldrig sett honom så fin i kroppen förut och man ser att han verkligen tycker om dem lika mycket som de tycker om honom :') All lycka till er!
Linkseman, så mycket kul jag har haft med dig även om det inte blev som vi hade tänkt oss från början. Han är en fantastisk ponny... på sitt eget sätt :)
Talent
Vi köpte Talent den 11 augusti 2003 av familjen Edvinsson i Varberg. Talent var tävlad upp till LA i hoppning och hade gått finalen i GP ponnyn där hon hamnade på en 4e plats med Lizette år 2002.
Resan till LB gick väldigt fort med Talent. I slutet av september debuterade vi LB i Skedala, sista omgången av division 2 och vi var felfria :)
Vi debuterade LA på varbergshoppet i juli år 2004.
Debuten i MsvB gjorde vi i Ängelholm i juli år 2005.
Vi gjorde vår första start i Msv A i Fjälkestad i maj år 2008.
Talent var en helt fantastisk ponny, vi har lärt varandra så mycket och haft jättekul. Hon har alltid varit lite speciell, lite sur i boxen och inte världens mest fantastiska dressyr ponny, men hoppa var något hon älskade och hon fick mig att börja älska det också. Detta är den ponnyn som jag har haft mest och störst framgångar med, samtidigt har vi aldrig tävlat så mycket att det börjat gå dåligt utan det var det första året då jag behövde komma över min rädsla för hoppningen då det gick sisådär, det var mer att när jag red ordentligt så gjorde Talent vad hon skulle men hon ställde minsann inte upp på allt om jag red för illa ;)
Vi har oändligt många placeringar upp till Medelsvår i hoppning, år 2008 hade hon segrar och placeringar varenda tävling vi var på.
År 2007 lyckades vi kvala in till finalen i GP ponnyn i Scandinavium, det var otroligt stort för mig. En dröm som gick i uppfyllelse verkligen! På själva finalen så gick det sådär kan vi väl säga, förutsättningarna att ens rida semifinalen var urusla då Talent fick en spik i hoven under en träning veckan innan semin i Kungsbacka. Semin gick på söndagen och fredagen samma vecka fick vi klarteckan från veterinären att vi kunde starta henne där. Sen hade vi helt enkelt turen med oss den dagen och satte en perfekt, klockren runda och kvalade till final på en delad 8e plats :) På finalen så hade vi två pet inne på banan och slutade på en 10e plats, men vilken upplevelse bara att få rida där! :)
Talent är en ponny som jag aldrig kommer att glömma. Så mycket vi har gjort tillsammans & lärt oss på vägen, det sista året jag tävlade henne de lite större klasserna (2008) så kunde vi varann utan och innan, vi var dream team verkligen!
Vi sålde Talent i mars 2009 till en familj i Skåne som har henne fortfarande :)


Jag är otroligt tacksam för att jag har fått rida en så fin ponny som Talent!
Eldvina
Hon var ett flugskimmelsto på 139 cm med okänd härstamning. Otroligt het ponny som älskade att hoppa och galoppera :)
Mamma hittade henne faktiskt på annons på text tv och fastnade för den. Jag hade ju blivit förstor för Tjatte och behövde en C-ponny.
Jag glömmer aldrig när vi var och provade henne. Hon var väldigt smal, reds med pessoabett för otroligt pigg och het! Jag vågade inte hoppa mer än max 70 cm med henne, Jannike som förra ägaren hette hoppade 1 m och jag tyckte det var jättehögt!
Iaf, vi bestämde oss för att köpa Eldvina, kanske lite för att vi tyckte synd om henne (?). Det första vi gjorde när vi var påväg hem med Eddie så stannade vi i en hästsportaffär och köpte ett tränsbett till henne :)
Den första månaden red jag ganska mycket för min moster Gunilla som hjälpte mig jättemycket med Eddie.
Gjorde våran första riktiga start i Styringe i början av Augusti, det var en LD. Eddie speedade på som vanligt och tror ni inte vi lyckas vinna den klassen! Överlycklig Jennie :)
Vi red i division 2 med laget då också och nollade där med, första LCn.
Efter det gjorde vi en tävling på hemmabanan i Hylte då vi hoppade LD-LC. Sedan ville jag testa LB eftersom sista omgången i division 2 gick i LB. LC klassen vann vi och debuterade LB med 4 fel i grundomgången, jag var jättebesviken kommer jag ihåg. Dåliga förloraren kom fram där ;)
Samma dag som vi debuterat LB så bestämde vi oss för att släppa ihop Eddie med en annan ponny som stod i samma stall. Jag och tjejen som ägde ponnyn vaktade dem ett bra tag och alltign var lungt! Eftersom vi varit på tävling hela dagen så var jag trött och somnade hemma i soffan, men vaknar upp av att vår granne kommer och ropar på oss att den vita hästen står på 3 ben!!
I panik skyndar vi oss ut till hagen och ser lilla Eddie, hon står mycket riktigt på 3 ben... Ena bakbenet stödjer hon inte på överhuvudtaget.
Veterinärbesök och röntgen visar att ledbandet är av och menisken är skadad. Hon är tvungen att opereras. Hon åker till kliniken i Stenestad i Skåne och opereras. När vi skulle hämta henne så berättar veterinären hur situationen ligger till, antingen ta bort hästen eller gå den långa vägen med boxvila 6 månader till att börja med utan att veta om hon kommer hålla för ridning igen. Kommer ihåg att jag och mamma stod vid Eddies box i Stenestad, vi tittade på henne och mamma sa - nej, vi kan inte ta bort henne. Hon har fortfarande glimten i ögat, hon vill leva. Så vi tog beslutet att gå den långa vägen, under den processen så betäckte vi Eddie med hingsten Poetic Justice.
Vi tog beslutet att sälja Eddie år 2007 eftersom hon inte skulle hålla som ridhäst, så vi triangelmärkte henne och hon såldes. Idag finns hon inte längre, hon avlivades för ca 2 år sen p.g.a hennes ben som hon fortfarande hade ont av.
Tyvärr har jag ingen bild just nu, det kommer senare när jag är hemma :)
Chateauline
En B-ponny född 1990 på 124 cm i mankhöjd, mörkbrun med stooora mörka ögon. Hur söt som helt verkligen!
Fick henne när jag var 3 och då var hon 4 år gammal.
Kan inte skriva att jag började rida och sånt då för jag var inte så intresserad av det utan red någon gång då och då var det skogsturer med mamma som satt på sin häst Tjejen och hade mig och Tjatte i grimskaft bredvid :)
Kommer ihåg att Alexandra tävlade Tjatte första gången i Rydö, 50 cm och var felfri. Jag vågade inte hoppa på tävling men åh så stolt jag var över min lilla ponny! Var överlycklig över att få en rosett (även om inte jag hade vunnit den) för det var ju otroligt viktigt på den tiden ;)
Jag har för mig att jag tävlade Tjatte för första gången när jag var 8 år gammal, i Rydö 50 cm. Tjatte var nästan alltid felfri på hinder men när jag var mindre så smet hon förbi hindren ibland för jag inte styrde ordentligt :)
Hoppade 50 och 60 cm på våren och på sommaren var jag med om en skada/olycka (?) då jag blev jätterädd för att rida överhuvudtaget så då blev det uppehåll igen.
Kommer inte riktigt ihåg hur lång tid det tog innan jag vågade rida och hoppa som vanligt.
Men när jag var 10 år gammal så gjorde vi våran första lokala start i kvibille, det var med division 2 och vi red en förklass i LD (60cm) där vi kom på en andra plats. I laget då det var LC höjd (70cm) så höll jag på och dö för jag tyckte det var så högt! Herreguuuud så höga hindren var då, men Tjatte galopperade runt felfritt som vanligt :)
Var fortfarande rädd för att hoppa så jag tävlade aldrig högre än LC med Tjatte, men vi fick så många segrar och placeringar i LD och LC så jag var lika glad för det :)
År 2005 sålde vi Tjatte till en familj i Skåne där hon fortfarande är kvar!

Har inga bra bilder på Tjatte på datorn, men ja man kan väl säga att hon kunde ha hoppat LB-LA om vi hade velat. Men är man rädd för att hoppa så är det bättre att göra saker man är säker på och ha roligt istället :)